Hej! Jag och 5 andra glada människor har gjort denna novell och historie blogg och lite då och då så kommer inlägg om böcker up på bloggen??????

Att aldrig få veta.


Kapitel.1 fredag december
Skolans sista dag
En dov klocka ringde in på lektionen. Alla tog undan sitt material och ställde sig bakom sina stolar.
- Tack för i dag kom ihåg att NO-läxan ska vara klara tills på måndag, sa vår lärare Anna. Alla gick ut mot korridoren. Anna stod vid dörren och sa hej då till alla. När jag kommit fram till dörren stoppade hon mig och sa
- Jag vill att du stannar här Sally... När alla gått ut till sina skåp drog hon ut en stol som hon satte sig på. Hon gjorde en rörelse som visa att jag skulle sätta mig mittemot. Hon sa med bestämd röst:
- Det som hände idag på rasten var absolut inte bra. Jag tror du vet att man inte skadar folk sådär, så de behöver gå hem och speciellt INTE rektorns dotter.
- Men Sandy är så idiotisk och kaxig.
- TYST! Så säger man inte om någon! Nu har jag fått nog! Jag slängde bak stolen så att den smällde i marken. Jag drog upp dörren lika snabbt som den smällde igen. springande tog jag mig igenom korridoren. Mina kinder blev alldeles blöta av tårar. En känsla fick mig att känna att jag var värdelös och knäpp.


Kapitel.2 lördag december
Gissa vem jag mötte!
När jag vaknade på morgonen såg jag att det snöade. Jag gick upp och in på toan. När jag borstat tänderna och håret jag satte upp det i en fläta. När jag var klar tog jag på mig mina vita jeans och min leopard mönstrade tröja. Över det drog jag på mig min jeans jacka. Klockan 12:00 tog jag på mig ytter kläderna och gick en promenad med min hund stand. När jag kom till pulkabacken kom en konstig och idiotisk flicka i full fart mot mig. Flickan var alltså SANDY! Hon kom med en sån hög fart att det ända hon sa var
- flytta på dig jävel! Jag ville kasta mig undan men vad skulle hända med stand? Innan jag visste ordet av hade stand hoppat åt sidan och jag krokat med en snorkråka. BOM!KRASH! AAAAH!!! Min fot låg under pulkan som Sandy satt på. Det ända som kändes var tårarna som brändes, foten som vräkte på med smärta och ögonlocken som stängdes. Lite senare hördes en dov seren och ett skratt . Det var så det var innan allt blev svart!


Kapitel.3 söndag december
På sjukhuset
Nu har jag legat på sjukhuset i ett helt dygn. Jag hade brutit foten. Jag tittade ner på mitt stora gips. I morgon är det skola. Jag vet att Sandy kommer att neka och dissa mig hela tiden. Hon vet inte vad vänskap är alls. Jag kände att jag hade huvudvärk. Det dunkade jätte hårt nu.
- Mamma! Skrek jag så högt jag kunde. Men det kom inte fram ett ljud. Vad var det?
- MAMMA! Skrek jag ännu högre men lika så kom inte ett ljud! Dörren öppnades och en sköterska kom in. Hennes mjuka och lugna röst sa
- Oj! Du har visst tappat din röst. Det jag skulle säga var att du kommer att få åka hem! Men det är viktigt att du inte använder din fot så mycket.



Kapitel.4 måndag december
En hemsk dag
Jag satt i klassrummet och sneglade ner i matte boken. Jag tittade på klockan den var 13:30. Det var en halvtimme kvar tills vi slutade. Anna kom in i rummet och sa
- alla har varit jätte duktiga så ni ska få ha rast sista halvtimmen! Mina öron fylldes av skrikande: jaaaaa!!! 5 minuter senare stod jag nere på fotbollsplanen. Sam tittade på mig med stora ögon. Han var min dröm kille sen 1: an. När alla stod i sina lag började matchen. Jag tog snabbt bollen och dribblade mot målet. Samuel hoppade fram men jag gjorde en överstegsfint. När bollen blev fri sparkade jag till bollen så hårt att den for in i det öppna målet. Alla kom fram och klappade mig i ryggen. Allt var så bra just då. Men 1 sekund senare
hände det, Sandy sköt bollen så hårt att när den träffade mig i ansiktet flög jag bak och ner på gruset. Jag kände hur blod kom från min panna.alla skrek vilt efter en fröken. Men när de fröken liknande fötterna kom fram till mig var det redan försent!!!